Samverkan inom rehabiliteringsområdet

Behovet av samverkan mellan myndigheter/organisationer inom rehabiliteringsområdet är inget nytt fenomen. Det diskuterades redan i slutet av 50-talet.

I SOU 1958:17 konstaterades att myndigheter i vissa situationer måste samarbeta för att på bästa sätt kunna stödja sjuka/skadade personer tillbaka till arbetslivet. Under de nästan 50 år som gått sedan dess har det hänt en hel del inom det här området.

Samverkan bedrivs numera mellan flera myndigheter/ organisationer och på många olika geografiska och hierarkiska nivåer. Samverkan utövas i det dagliga ordinarie linjearbetet mellan medarbetare på exempelvis Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan såväl som i andra former, exempelvis finansiell samordning. Det sistnämnda är en samverkansform som infördes den 1 januari 2004. En sådan samverkansform kräver åtminstone på strukturell nivå, en annan organisering än den som förekommer i ordinarie linjeverksamhet.

Oavsett formen har all samverkan individen som fokus. Samverkan på organisationsnivå bedrivs endast för att underlätta samverkan på operativ nivå. Enligt tidigare utredningar uppgår målgruppen som är i behov av samverkansinsatser till ca fem procent av befolkningen i förvärvsaktiv ålder (bl a prop.2002/03:132).